.. är ganska trött på att ställa upp till människor som inte ger något tillbaka. Mycket tråkigt faktiskt! :-( Jag ställer alltid upp, så mycket jag kan. Men tacksamheten lyser med sin frånvaro... :-(
Det är med ett leende jag ser vilka som finns där och bryr sig om mig, vad jag gör. Jag betyder något för någon!
Samtidigt som jag med ledsna ögon ser andra nära vänner glida iväg!
Men om ödet är så, vad mer ska man göra? Thats life!
Jag hatar att filosofera..... varför händer det alltid när man är själv?
Intervjun för er som jag inte pratat med (som inte hört av sig) gick bra!? Jag vet faktiskt inte. Min magkänsla säger bra, mitt huvud skriker "din smöriga jävel!" Haha
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar